Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections
Give your all to me
I'll give my all to you
You're my end and my beginning
Even when I lose I'm winning
'Cause I give you all of me
And you give me all of you
|
'Cause all of me
Loves all of you Love your curves and all your edges All your perfect imperfections Give your all to me I'll give my all to you You're my end and my beginning Even when I lose I'm winning 'Cause I give you all of me And you give me all of you
0 Comments
Hemma i Stockholm lever en väldigt kallt.
Mest kalla och kyliga och mörka är månaderna nästan året om där jag kommer ifrån. Löven byter färg illa kvickt på hösten och träden dör ut alldeles för snabbt för att himlen sedan blir permanent grå tills den absolut kyligaste årstiden kommer omkring. Så låga minusgrader i Januari att det känns i varenda muskel och tårar bildas som sedan blir till is och fastnar på kinderna. Det knastrar under sulorna från promenaderna en tar under vintern. Här i Santa Barbara lever en varmt. Solen är varm mot ansiktet och tillgänglig varenda dag om en så önskar. Stränderna är långa och är fyllda av höga klippor, gropiga bumlingar och lena stenar. Vågorna är höga och ganska kraftfulla och surfarna är många. Skär är solnedgången varenda kväll och alldeles bedårande med palmerna i förgrunden.Varje dag är en ny sommardag. Kontrasterna är ofattbara. Och häromdagen när jag sprang omkring på stranden så stannade jag upp, observerade miljön runtom mig och insåg att om jag inte blir miljonär eller rik i framtiden så kommer jag nog aldrig kunna bo och leva så nära stranden så billigt som jag gör nu. Prick 120 dagar är det kvar av min tid här och ett löfte jag vill hålla till mig själv är att utnyttja det varma till fullo. Det finns så mycket saker att säga om New York. Det är som en annan värld jämfört med California. Någon gång i framtiden har jag bestämt att jag ska banne mig bo där ett tag för staden är helt fantastisk. Finns så mycket att göra och att se och även fast jag kom hem för en vecka sen så saknar jag det redan.
Gatorna, folket, byggnaderna, butikerna, maten, shoppingen, barerna, allt det är som ett litet vidunder i sig självt. Jo men hörrni, New York är definitivt en stad jag vill besöka igen, om inte bo. Filmade mycket under de 5 dagar vi var där men jag är ännu inte klar med filmen så tills vidare blir det fina fina foton jag tog med systemkameran. Börjar bli riktigt vass på det där med att fota & redigera men har långt kvar och mer att lära. Här kommer bildbomb nummer ett från en av de bästa storstäderna på jorden: Just när jag hade en skitmorgon så klickade jag mig in på Maggies blogg och såg att hon skrivit ett inlägg om att hon saknar mig.
Saknar dighelt säkert lika mycket tillbaka Maggie, vi har inte setts sen i Juni 2013 och det är ett bra tag sen. Fick genast ett smile på läpparna av ditt inlägg och kopplade in hårddisken till datorn och hittade massor av gamla bilder. Här kommer därför ett bildmedley av oss de senaste 4 åren! Puss! Mycket har hänt sedan jag sist bloggade. Har bland annat varit nere i Orange County hemma hos Brooke, åkte till Santa Monica i LA och till New York City. NY var en helt fantastisk stad, det får bli ett blogginlägg för sig självt med många bilder.
Sista dagarna av jullovet är här. Det är cirka fyra dagar kvar tills andra terminen på City College börjar. Jag är väldigt exalterad över den här våren. Spring Break, JACC, Deltopia, Cinco De Mayo och sen, ja sen är det slut. Fem månader har jag kvar i detta land och jag ska se till att njuta som aldrig förr faktiskt. Har tänkt att jag ska filma lite då och då och göra en video utav alla roliga minnen som jag kommer få av våren 2014. Har funderat mycket kring mina framtidsplaner. När jag kommer hem så kommer jag ha skuld hos CSN. Så efter många fram och tillbaka tror jag att när jag kommer hem i maj så ska jag bara jobba som en galning på zoo och säkert något ICA jobb och betala av lånet på två år. Sen är jag skuldfri och kan göra lite vad jag vill. Så får det nog bli. Men det är framtiden det. Och så som jag känner nu nu nu? Det värker i hjärtat av saknad efter dig, J. Jag landar på Arlanda klockan 23.32 på torsdag kväll den nittonde december. Den första jag ringer är du. Har inte hört din röst på flera månader. Den låter precis så mjuk och fin som jag minns den. "Hej." säger jag. "Ville bara ringa och hälsa. Ville bara att du skulle vara den första jag ringde när jag landade."
Bara genom telefonen hör jag hur skakig din röst är när du svarar men tror samtidigt att du kanske känner lite fjärilar. Dagen efter är det meningen att vi ska träffas. Vid halv sju på kvällen ringer jag men får inget svar. Börjar bli nervös. Telefonen vibrerar i fickan och jag har en liten hoppfull tanke om att det är från dig. Du skriver och säger att du inte kommer hinna till sju, att du fått punka på bilen. Biter lite på naglarna och tänker att han kanske inte vill ses trots allt. Varför skulle han vilja träffa dig Nora? Han har väl gått vidare? snurrar funderingarna runt i mitt huvud. Tror inte på mötet förrän du faktiskt svänger in på den lilla vändplanen med bilen. Jag släpper ner hunden som jag har i famnen. Eddie känner igen dig direkt och springer fram som att det var igår vi sågs senast. Och du sitter kvar i bilen och jag bara tittar på dig. Även fast det är mörkt ser jag att du har på dig baseball-jackan du fick av mig i Alla Hjärtans Dag present. Känner hur mina knän viker sig. Shit. Panik. Jag får inte ut ett enda ord. Det har gått prick 135 dagar sedan sist. "Hej Jakob." är det enda jag kan haspla ur mig vid tillfället. "Hej Nora." säger du lika snabbt tillbaka, innan jag ens hinner blinka. Det är som att jag aldrig lämnade. Vi sitter otroligt tysta i bilen medan du kör. Jag hör Eddies snarkningar, så tyst är det. Jag sneglar ut genom fönstret och jag tror du märker att jag är lite nervös för jag vrider på mig ganska mycket. Hur börjar man? Vad säger man? ''Jag känner fortfarande lika mycket för dig, Nora.'' Och jag rodnar, för det var precis det jag ville höra. Det enda jag ville ha bekräftat. ''Gör du?'' mumlar jag. ''Utan tvekan.'' Och jag skymtar ett litet leende vid dina läppar. Den kvällen rör du mig på ett sätt som du aldrig gjort förut. Du smeker min hy som om den är gjord av guld. Som om du avgudar mig. Jag bjuder ut dig på dejt med mig en av dagarna jag fortfarande är hemma. Vi äter på Hard Rock Café, vårt stammis-ställe. Alla dessa känslor jag har för dig i kombination med platsen och minnena gör så att det känns som att vi fortfarande är tillsammans och jag kan ana att du känner lite likadant. Du har på dig en mönstrad skjorta, och det syns på dig att du har tränat för dina muskler nästan väller igenom. Blicken du har bränner fast i min. Du hypnotiserar mig med dina mörka intensiva ögon. Jag kan inte titta bort även fast jag skulle vilja. Din blick är glödande och jag blir plötsligt blossande röd i ansiktet. Hur kan han fortfarande ha den effekten på mig efter mer än ett år? reflekterar jag samtidigt som jag betraktar ditt kroppsspråk. "Du är så söt när du rodnar." säger du med en väldigt maskulin ton i rösten och du smeker min kind lite lätt med baksidan av ditt pekfinger. Du vet precis vad du ska säga och du vet precis vad du vill ha. Du vill ha mig. Och hur motstår man dig? Familjen är på middag och bio någonstans inne i Stockholm. Jag lagar lax åt oss två, för du berättade för mig en gång att du slutat äta lax bara för att du inte vill förstöra smaken av den jag lagar så bra. Alex sitter bredvid vid matbordet men i ögonvrån ser jag hur du njuter av den där första tuggan. Hur du suger åt dig varenda smak och arom av den där krispiga fisken. Det är som att du aldrig ätit något godare. Att se dig njuta så får mig att inse att jag vill laga middag åt dig varje kväll för resten av mitt liv. Sista kvällen innan jag ska åka iväg igen och du ska skjutsa mig till flygplatsen. Amen shit Nora, vad tänkte du med där? Vill du verkligen behöva säga hejdå till killen du dör för en gång till? snäser mitt undermedvetna åt mig. Skakar av mig tanken och lever i nuet. Han är den sista jag vill säga hejdå till, varenda jäkla gång. fräser jag tillbaka åt min inre röst. Jag sitter på sängen och tittar på klockan. 20.17 visar den. Jag har gått runt och grubblat på när du ska ge mig en ursäkt hela veckan. Tycker minsann att jag förtjänar det, efter allt det som hände den här hösten. Och nu är det ju bara några timmar kvar tills vi ska gå. Du ropar från hallen och säger att jag ska blunda. Men va, varför då? "Titta." Du håller upp en liten grå ask. "Det är ingen ring men....det är i alla fall nånting." Och jag öppnar och ser ett silverhalsband med två ringar ihoplänkade i varann. Den symboliserar evighet. Jag är i chock och bara gapar och vet knappt vad jag ska säga. Jag blir helt stum. Det här är det finaste jag fått i mitt liv. "Va? Men, hur? Va? Jag...va? Jakob, vi är ju inte tillsammans!" nästan skriker jag ut. "Vad spelar det för roll?" mumlar du. Lite smidigt lutar du dig framåt och plötsligt ligger du ovanpå mig, så nära att jag kan höra ditt hjärta slå och känna dina varma andetag mot mig. "Förlåt för den här hösten..." viskar du i mitt öra. Och där och då förlåter jag dig. För hur skulle jag inte? 22.52 fredag kväll visar den enormt stora klockan som hänger i taket på Arlanda. Vi har exakt åtta minuter kvar med varann tills jag måste gå in i gaten. Jag känner klumpen i halsen men sväljer. Vill inte storgråta fastän jag fällt några tårar redan. Jag virar in mina armar under din kappa och håller om din muskulösa men mjuka överkropp hårt mot min. "Gott nytt år Jakob. Jag önskar 2014 ger dig allt det som 2013 inte gav dig." säger jag samtidigt som jag tittar upp mot dig, du är ju ganska så mycket längre än mig. "2013 gav mig dig och det är allt jag önskar." Jag har aldrig varit lyckligare över att du slumpmässigt ramlade in i mitt liv. Jag menar, du är lite som en alldeles ljuvlig dröm jag aldrig vill vakna upp från. Nu har jag funderat mycket och länge och detta är alltså mina nyårslöften 2014:
(Även fast nyårslöften egentligen är sjukt överskattat och man borde ha löften och mål jämt året runt) * Blogga åtminstone fem gånger i veckan. * Försöka dra ner på bitandet av naglarna. (Varenda jäkla år) * Träna minst fyra gånger per vecka. * Vara vegetarian (förutom kyckling och fisk) fram tills jag flyttar hem till Sverige. * Inte äta socker eller bakelser fram till 23 maj. Inte så svåra löften att hålla, jag menar köttet i USA är proppat med hormoner som är SKIT för våra kroppar, så det blir lätt att undvika. Godis och socker är något jag måste sluta med, lika så med att bita på naglarna. Träna kommer jag göra i skolan och bloggen ska prioriteras mer! Nu kör vi, 2014! Har en känsla av att det kommer bli ett helt magiskt år. Hej hej!
Nu ska jag uppdatera om mitt nyår. För det är definitivt en natt jag vill minnas och kunna se tillbaka på denna blogg. Hur börjar man? Okej, nyår var helt bortom mina vildaste drömmar. Aldrig i mitt liv kunde jag tänka mig att livet skulle ge mig en sån natt. Det började med att Brooke började snacka med en kille på facebook som går i vår skola. Han bjuder över oss till sitt hus på nyår för att gå på en fest i Hollywood. Han sa att vi kunde sova hos honom då han har ett gästrum. Det kändes lite konstigt, men jag sa till henne YOLO!!! Vi hade ändå inget annat för oss. Jag satte på mig min blå klänning och sminket sitter perfekt, med massor av glitter på ögonlocken. Sagt och gjort, vi satte oss i bilen och körde 2 timmar till Malibu och det visar sig att den här killens föräldrar är stenrika. Han bor i ett mansion. Alltså jösses. Chasen (killen) körde oss i sin bil och gissa vart vi hamnar. PÅ EN FEST UPPE I HOLLYWOOD HILLS MED EN MASSA KÄNDISUNGAR OCH JÄTTEMYCKET GRATIS ALKOHOL. VA?? Nora från Sverige på fest i Hollywood??? Det var såååå kul, fick även se fyrverkerier som jag ville! Zac Efrons halvbror var på festen, en son till en av ägarna till Microsoft var där, gud, det var så häftigt. Vi stannade hur som helst till halv ett ungefär, sen drog vi tillbaka till mansionet. Brooke sov i rummet med Chasen, så jag fick hela gästrummet för mig själv. Det var den största säng jag sovit på i mitt liv och rummet var som ett femstjärnigt hotellrum. Huset hade pool, gästhus, egen tennisbana. Dagen där på berättar Chasen att utöver huset vi sov i så har hans familj även ett annat hus i Hollywood Hills dom precis köpt, dem har 9 (!!!!) riktigt fina bilar, och ÄVEN ett hus PRECIS vid stranden i Malibu där ADAM FUCKING SANDLER är hans granne???? Amen kom igen, det här är inte på riktigt. Både jag och Brooke var i chock. Hur som helst. Chasen visar sig vara helcool så nu ska vi hänga med honom nästa vecka när jag åker ner till Laguna igen och åka vattenscooter. Overkligt. Japp. Älskar. Mitt. Liv. Innan jag åkte hem till Stockholm så åkte jag och Allison på en liten roadtrip, ungefär en timme norrut. Vi åkte nämligen till Solvang, det är en superliten stad som är helt dansk. Danska hus, konditorin, bagerier och små affärer. De har till och med ardenners som körs runt i en droska.
Så fint att se stora hästar igen. Mycket svenskt godis och dansk choklad, väldigt mycket nordisk tradition och kultur. Älskade staden, riktigt mysig faktiskt! |
Dream huge.Tjo! Mitt namn är Nora och jag är 27 år. Reste runt jorden i fem år men bor numera i Stockholm. Är en levnadsglad tjej med ett stort hjärta! CategoriesArchives
March 2019
|