Vad har jag att berätta då? Jo alltså, ibland är det så att jag får ryck och känner att shit nu måste jag blogga! Men så vill jag inte skriva flera inlägg på en gång (vet inte varför) och så skriver jag ett inlägg och glömmer bort bloggen nästa dag....Vilka problem. Lite väl tankspridd kanske?
Jahaja, jag har i alla fall börjat träna! Har ju alltid hållit igång men det här och förra året har jag bara skitit i att träna totalt. Men för två månader sen så insåg jag att om jag ändå inte har något jobb och inget att göra om dagarna och ingen att träffa kan jag väl lika gärna träna. Och se man på, nu tränar jag varannan dag. Min motivation är på topp, kommer bli så fit! Kommer nog inte vara lika mullig så länge till!!!!
Vad mer vad mer...Det går helt ok hos psykologen. Börjar se lite ljus om mitt liv.. Vill inte vara en sådan som klagar men jag kan inte snacka med mina kompisar. Hur mycket jag än försöker så är det ingen som vet vad man ska säga, alla har sina egna problem och alla har sitt eget liv. Och jag förstår dem. Så jag går till en psykolog, för att slippa känna mig som en förlorare hela hela tiden. Även fast jag ler så betyder inte det att jag helt plötsligt är lycklig. Men men.
Fortfarande inte hittat något jobb. Det är snart NOVEMBER OCH JAG HAR FORTFARANDE INTE NÅGOT JOBB. Det har alltså snart gått ett halvår sedan studenten och jag har gjort....ingenting??? Vet inte om det är någon som verkligen inser vilken ångest jag har över det.
Hejrååå