Igår hörde plötsligt Gio av sig igen. Det kom som en väldigt stor chock för mig och mitt psyke. Vi är fortfarande inte tillsammans så alla som läser kan ju pusta ut, men eftersom jag inte är en människa som bara kan stänga av och bli helt kall så är det väl självklart att jag fortfarande bryr mig om honom. Så då faller det nog ganska naturligt att man pratar lite med varandra. Jag fortsätter dock leva mitt liv så som jag vill leva det, oavsett vad det än är som händer runtomkring. Det är nog den tankegången man måste ha, om alla möjliga situationer. Jag faller ibland, kanske en dag, kanske en månad, kanske ett år, men jag reser mig alltid upp. Ångesten kan bekämpas om jag bara tar emot den, låter den komma och inte försöker skjuta undan den. Då vet jag ju att den försvinner igen efter några minuter och jag blir mitt vanliga normala jag igen.
Hur som helst, en av dom gulligaste mest söta sakerna i världen måste ju vara hundvalpar!? Christina på 4h har precis fått fem stycken valpar på sin nakenhund Chicka varav två blev pälsade! Jag och Alex var och hälsade på hos henne igår och Christina släppte ut de små fyraveckors pluttarna på gräset. Jag trodde att jag skulle falla ihop och få en hjärtattack. TYP det sötaste jag varit med om i mitt liv. Hundvalpar måste nog verkligen vara den stora boten på ångest och depression. Jag vill bara att någon ska ta en hink med hundvalpar och hälla över mig så att jag kan drunkna i deras mjukhet och söthet. Är det verkligen för mycket begärt?