Nu gäller det bara att ta en fantastisk profilbild att byta till alla sociala medier, inklusive här. Måste ju hålla mig up-to-date. Får se hur länge det här blonda svallet ser fantastiskt ut och hur länge jag känner att jag är bekväm med det innan man blir sitt sanna brunett jag igen. :)
Jag gjorde något helt galet idag - den grejen jag skrev om förra veckan här i bloggen. Var så himla rädd och nervös och trodde inte det skulle passa mig alls men nu har jag gjort det! Det kliade i hela min kropp efter en massiv förändring. Jag är hur som helst äntligen blond!! BLOND!! Eller ja. Blekte det för första gången idag och hela botten är fortfarande mörk men frisörskan ville inte sabba mitt hår så vi började så här. På tisdag ska jag tillbaka och ljusa upp längderna och bleka botten - för att det visade sig att mitt hår tog så hiiimla bra och blev blont på en gång samt att det knappt skadades då det var så friskt och starkt. Puh. Världens längsta mening skrev jag alltså precis. Men det är så HIMLA FINT REDAN och jag känner mig som Guldlock. Tänkte egentligen att när det var klart på riktigt lägga en surprise och ba LOOK WHAT I DID Y'ALL!!! Men kunde inte hålla mig och skickade bild till i princip alla mina vänner redan när dom höll på att färga/bleka det.
Nu gäller det bara att ta en fantastisk profilbild att byta till alla sociala medier, inklusive här. Måste ju hålla mig up-to-date. Får se hur länge det här blonda svallet ser fantastiskt ut och hur länge jag känner att jag är bekväm med det innan man blir sitt sanna brunett jag igen. :)
0 Comments
Tjooooflöööjt. Märker att det är fler människor som läser mina jämt så alldagliga inlägg när jag inte uppdaterat på ett tag? Que Pasa? Varför är det så kan jag ju sitta och grubbla på i evigheter. Sedan när jag väl håller igång och skriver ofta så har jag än mindre läsare. Are you guys not really interested or whaaat?
Hur som haver. Jag märker hur jag är en miljon gånger bättre på att skriva på engelska, då jag smsar mina kompisar/läser artiklar på nätet/uppdaterar sociala medier och diverse allting på engelska. Jag märker av hur jag håller på att tappa det svenska språket mer och mer - även fast jag just nu bor i Sverige. Är inte det en rätt så knasig grej kan man ju tycka? Har typ noll styrka i mitt native language anymore. Okej, mooooving on. MEN HERREGUD VAD JAG BLANDAR SVENSKA OCH ENGELSKA. Slutet på augusti är nu kommen och hösten var faktiskt på gång där ett tag för någon vecka sen MEN nu kom sommaren tillbaka för nu har det plötsligt varit +20 grader och sol i flera dagar och ska tydligen vara veckan ut? I AINT COMPLAINING MATE! Vill bara att det ska vara shortsväder jämt jämt jämt. Året om. Äeeeh... Mår lite illa samtidigt som jag sitter i köket och skriver det här just nu för "råkade" *HOST* smälla i mig cirka fem stora chocolate chip kakor som Vanessa tog med sig hem från jobbet. De smakar helt fantastiskt men jag måste verkligen sannerligen bli bättre på att få i mig näring. SÅ för att balansera ut allt socker jag fått i mig denna onsdagsmorgon så bokstavligt talat häller jag i mig vatten. Nu känner jag dock tröttheten hinna ikapp mig så borde nog ta en liten tupplur på en timme. Klockan är ju bara 11 och jag börjar jobbet idag klockan 17. Så det ger mig exakt sex timmar att sova, yoga/träna, skriva klart det här inlägget, dra iväg lite mail, plugga på Skillshare (har tänkt att jag verkligen ska satsa på frilansande den här hösten nu!!) duscha och vika all tvätt jag och roomien tvättade imorse. Puh. Mycket att stå i! DOCK ÄR JAG LEDIG SEX DAGAR NÄSTA VECKA IFRÅN KONTORET!!! Fyfan i helvete vad det ska bli skönt. Tänkte åka till Enköping med Cato i några dagar och ba relaxxXxx, bada, åka fyrhjuling och ta skogspromenader. Men nu imorse fick jag precis reda på att jag FICK min bokade tid nästa torsdag.... Vill inte skriva ut vad det är för tid än för vill typ överraska alla jag känner men SHIT PEPPEN!!!! PEEEPPPEEEN!! Stannar hela hösten i Stockholm men det är trots det DAGS FÖR FÖRÄNDRING!! Så blir nog inte Enköping trots allt. Men det gör verkligen INGENTING för är så glad!! Tjenamors lilla bloggen. Det är 11 augusti och sommaren är snart slut och hösten är precis runt hörnet. Det känns på vädret, det är kyligare i luften och jag kan tyvärr inte ha mina älskade shorts längre på samma sätt.. Suck. Jag absolut HATAR att ha byxor på mig, jag är en island-girl i hjärtat. Min solbränna kommer även den försvinna. *en miljon ledsna emojis* :(
Jaja, snart kommer jag nog iväg igen. Måste bara spara lite pengar. Sitter just nu på jobbet och skriver det här vilket är lite roligt för att Olympiska Spelen är på gång och då betyder det att kundservicen är öppet dygnet runt. Så jag jobbar natt i typ två veckor till. Samtidigt som jag kombinerar det med mitt andra jobb. Det är tufft men jag håller ut och tänker bara på den feta lönen jag kommer få utbetalad i september. Det är även helt ok att jobba natt när jag ändå bor 10 minuter ifrån jobbet. Men det tär verkligen på en psykiskt. Det är nästan som att jag bor på kontoret, jag får aldrig gå hem. Jag har inget liv just nu och har knappt tid till att sova. Jag jobbar alltså varenda dag. Är i princip aldrig ledig. Är det så här man blir utbränd? Jag har skrivit på det här inlägget hur länge som helst. Min hjärna är helt mos. Längtar till varmare breddgrader. Typ Hawaii. Kanske borde ta mig dit över nyår. Jag har faktiskt en bild som beskriver exakt hur jag känner mig just nu. Tjenamors! Augusti är kommeeeeen och sommarens sista månad är här. Sitter och lyssnar på I Just Want To Be Cool's sommarprat. Så sjukt roligt, finner mig själv skrattandes högt flera gånger åt deras bråk i radion. Hahaha. Behövs lite skratt så här en ensam tisdagskväll i lägenheten.
Flyttar ut härifrån den 1 oktober, till mamma en månad och sedan iväg igen. Jag känner mig nästan utbränd, jag tror jag jobbar för mycket. Men tänk vilken lång skön semester jag kommer få sen. Kämpa kämpa. Fattar inte hur jag hinner med att bolla tre jobb, göra yoga varje dag (omg bästa jag gjort gud vad det lugnar mitt sinne), gå ut jämt, underhålla någon slags relation till både föräldrar/syskon/kompisar och ändå ha en någonlunda fritid. Men tänk vad jag är driftig ändå. Fast det kan ändå skapa lite ångest. Alltså vänta. Varför skriver jag det här hela tiden? Typ hela den här kolumnen om jobb häruppe skriver jag jämt i den här gudsförgätna bloggen. Vad håller jag på med? Det är som att mitt liv är på repeat hela tiden. Repeat repeat repeat. Svårt att förstå hur jag en gång i tiden hade 500 läsare per dag i den här cyberdagboken. 500 personer? Per dag? Nu är ju inte jag någon storbloggare men jag tycker det är sjukt mycket. Kanske det är min energi som sprids. Eller resorna som lockar. Jag vet inte. Varför är ni här? Jag fattar knappt själv hur jag har kunnat ha den här bloggen i fem år. FEM ÅR!? Det är ju helt sjukt. Så i princip från det att jag var 17 fram tills idag och vidare i framtiden också. Mitt liv och mina tankar kommer föralltid finnas kvar så länge Internet finns. Bara surfa in på en liten hemsida och läsa allting om den här galna 22-åringens perspektiv. Galet om jag får säga det själv. Nu har jag skrivit på det här inlägget i för många timmar. Jag kommer ingenvart. Får spinna vidare på det här en annan dag. |
Dream huge.Tjo! Mitt namn är Nora och jag är 27 år. Reste runt jorden i fem år men bor numera i Stockholm. Är en levnadsglad tjej med ett stort hjärta! CategoriesArchives
March 2019
|