Idag så hade vi stor familjedag hemma hos Belal på söder. Han hade bjudit in exakt alla syskon och syskonbarn på en heldag. Han bjöd på pannkaksfest både savoury och sweet, så det fanns massa att äta. Eftersom att vi är 9 barn och det är svårt att ses allihopa regelbundet så var den här dagen mycket väl uppskattad och behövd av alla tror jag. Det är så himla kul och trevligt när vi alla ses! Vi behöver göra det här oftare.
Hur som helst så åt vi, lekte med alla barnen, umgicks, pratade och skrattade. Dock så ramlade jag med Maia i köket och det triggade igång en väldigt stark panikångestattack för mig som pågick väldigt länge. Jag kunde liksom inte sluta gråta och känna mig dum i huvudet och värdelös. Som tur var så lugnade Mona och Selma ner mig vid två olika tillfällen. Jag antar att det bara visar hur mycket jag älskar mina syskonbarn, och en olycka händer ju så lätt.
Jag propsade verkligen för att vi skulle ta en syskonbild just för att det finns så få och det är så fint att spara. Vet att vissa tycker det är lite jobbigt när jag tjatar om bilder tillsammans men Selma sa något som fick mig glad igen: ''Men hallå, om det inte vore för Nora så skulle vi ju inte ha några syskonbilder alls.'' <3
När jag tittar på de här bilderna nedanför så ser jag hur otroligt lika vi alla är. Det är så härligt att vi alla är vuxna nu och har en mycket starkare relation till varandra än när vi var barn. Så mycket kärlek vi har funnit nu och jag är så otroligt tacksam för varenda en av de.
Tack universum för denna välsignelsen som är min familj.