Kommer äntligen fram. Hermans ligger vid ett fantastiskt fint läge precis över Mälaren och på andra sidan ser man Gröna Lund. V tar sin rast samtidigt som jag äter, så att vi kan ha lite kvalitetstid tillsammans. Vi sitter helt ensamma högst upp på uteserveringen. Klockan är nu precis 12. Vi pratar om livet. Det är djupt. Vid ett tillfälle så tittar hon ut över vattnet och är tyst. Jag tänker att hon alltid har så vettiga saker att säga - även när det egentligen inte finns några ord. Vesslan går nerför trappen och stämplar in för att börja jobba och jag sitter kvar. Ringer till amerikanska ambassaden om ett ärende och det tar en stund. Efter samtalet är jag utmattad av hettan och maten. Går ner till trädgården och lägger mig i en hängmatta. Efter cirka 4 minuter så är det som att hela himlavalvet öppnar sig och det blir sommarens antagligen värsta storm. Vanessa springer ner till mig och jag hjälper henne plocka ihop hängmattorna. Det haglar isbollar, spöregnar, stormar, blixtrar och åskar - allt på samma gång. Alla gäster som satt ute står nu inne under varmt skyddande tak och väntar på att stormen ska gå över. För det gör ju alltid. Jag står där och betraktar ovädret - jag tycker det är fascinerande. Det åskar något så förfärligt, som att någon där uppe har en dålig dag. I cirka 40 minuter håller det i sig. Jag skymtar solen långt där borta men till slut blir jag otålig. Det har slutat hagla och storma. Det spöregnar bara nu - men det är fortfarande sinnessjukt varmt. Jag tar mig igenom folkmassan inne i restaurangen och beger mig ut. Jag blir snabbt genomblöt. Men det är okej, jag älskar ju sommarregn. Jag kommer på mig själv med att le stort. Livet är allt bra fantastiskt. När jag gått tillräckligt länge så kommer jag fram till Slussen igen, och där är det total översvämning. Det är nästan som en liten flod som en bildats på gatorna. Människor klättrar på väggarna och hittar alternativa vägar istället för att gå där vattnet är. Jag får ryck och hoppar i den enorma vattenpölen så att det stänker överallt. Vad spelar det för roll när jag redan är dyblöt? Det slutar regna och det ser ut som att jag precis har tagit mig en dusch. Äsch. Tar mig hemåt, slänger av mig alla kläder och somnar naken på soffan i en halvtimme.
Vaknar upp förvirrad klockan 15.13, till 30 grader och strålande solsken. Sätter på mig en omatchande bikini och plockar ihop en bok, solglasögon och en handduk och knallar ner till bryggan. Det är det bästa med att bo på en ö, det är alltid så nära till vattnet. Väl nere vid vattnet så lägger jag ut handduken på gräset och hoppar i direkt. Det är så varmt i luften att vattnet känns svalt och skönt mot min hy. Det är inte ens kallt. Kommer upp igen och lägger mig och solar. Herregud vad uppfriskande. Börjar småprata med en kvinna som sitter bredvid mig. Snart dyker Anns -som kvinnan heter - barn upp jämte henne, och dottern Lucile fattar tycke för mig direkt. Hon tar mig i handen och vi går iväg och badar igen tillsammans. Vi hänger i två timmar innan jag beslutar mig för att gå hem till lägenheten. Väl hemma så tar jag ytterligare en dusch och kastar på mig lite bronzer och skyndar mig iväg till bussen igen. V ringer och säger att jag skulle ta med mig lite av hennes grejer hon glömt och komma och äta på Hermans igen. Vilken fantastisk rumskamrat jag har. Buffé till både lunch och middag? Ja tack gärna.
Klockan är 19.34 när jag återigen befinner mig på restaurangen. Denna gång med lite mer solbrända kinder och krulligare hår. Cato smsar. Säger att hon och Vendela är taggade på att gå ut ikväll för att Soraya spelar. Det är fortfarande svinvarmt ute och jag svettas nästan när jag sitter där och äter, trots att det snart är solnedgång. Bestämmer mig för att dricka lite te för att lugna magen i väntan på att Vanessa ska sluta sitt skift. Hon ringer och säger att jag kan hålla henne sällskap i omklädningsrummet nu när hon äntligen slutat. Sätter mig där ett tag med henne och sedan möter vi upp hennes fling. De promenixar med mig längs med solnedgången och utsikten är så vacker. Den här dagen är snart slut men än finns det några timmar kvar. Kramar de båda hejdå då dem ska iväg på eget håll och åker till Mariatorget för att möta upp Cato utanför Coop. Hon köper Red Bull till oss båda. Jag dricker normalt inte Red Bull men nu känner jag att det behövs då solen legat så på idag. Vi startar med att åka till Dovas och vänta på en killkompis till henne. Det är som en bastu där inne och självklart finns det inga platser på uteserveringen. När Kevin äntligen kommer dit så dricker dom någon öl till och så beger vi oss till Slakthusets takterrass. Jag sneglar på klockan. Nitton minuter över tio på kvällen säger den. Puh. Märker direkt att han är skön av sig, då han får både mig och Cato att skratta ganska markant.
Kommer in på Slaktis. Gänget försöker beställa mer dricka men klockan är redan 23.01 och det är packat med folk här, så det tar ett tag. Spexar och skojar lite med några grabbar. Känner mig så jävla snygg. Får tillslut en cider i handen och trallar iväg till scenen. Tittar ut över folkhavet. Det är nästan bara people of colour på den här klubben. Älskar det. Dom har lite mer liv i sig - så dansgolvet är definitivt on fire. Det spelas uteslutande hiphop, r'n'b och dancehall. Soraya drar ner mig på dansgolvet och vi dansar. Jag njuter. Jag skriker nästan av skratt för jag är så lycklig. Ingen ångest på exakt hela dagen. Klockan slår 00.00 och det är plötsligt tisdag. Tittar upp mot himlen för att få lite luft och tar ett djupt andetag. Lycklighet och tacksamhet spritter i hela kroppen. Och i just denna stund precis här och nu är jag oövervinnerlig.
En ledig dag från jobbet - och den kunde verkligen inte ha blivit bli mer perfekt.