Har jag i hela mitt liv få höra om mig själv. Jag antar att det är den finaste komplimangen man kan få som vilsen naiv tonårstjej i en stor stad som Stockholm. I en stad där människor knuffas, slåss och armbågar sig fram för att sedan flyga högt bland molnen när de väl kommit någonvart. Missförstå mig inte nu, Stockholm är en fin stad på många sätt och är inte alls lika ytlig som flera andra ställen (till exempel Los Angeles) men det är många människor i den här staden som inte tycks inse vidden av deras egna blåögdhet. Då talar jag främst om bloggare. Och främst om tjejer.
Tjejer i min ålder som gör i princip vad som helst för att få en stor blogg, bli framgångsrika och tjäna mycket pengar. Ja, jag är mycket väl medveten om att man kan tjäna väldigt stora summor på att ha en internetdagbok. Dessa brudar som bara skriver vilka outfits de har burit, vilka smoothies de har druckit och vilka Burberry-väskor de köpt för si så där plus minus tio tusen kronor. Hur dem frenetiskt tränar för att hålla sig slim och går på Stureplans hetaste nattklubbar för att inte tappa "det". Tjejer som också rent av är elaka i sina bloggar när de provocerar, skiter i sina läsare och helt enkelt inte bryr sig ifall dem skulle hänga ut någon oskyldig person. Stockholm är en så fin stad men jag ogillar starkt bloggare som jag beskrivit ovan. Människor som flyger högt i det blå och inte kan landa på marken igen, men sanna mina ord:
Karma.
Varför kan inte alla bara vara glada istället och sluta vara elaka?