Men gud. Vad mesigt det är att kalla sig för bloggare. Nä, jag ser mig mer som en funderare i skrift. Det låter bra, vi kör på det. Jag tror vi kör på en bild ändå, det låter väl bra? En helt okej där jag smilar lite konstigt med mitt tjocka lejonhår och det ser ut som att jag skelar litegrann. Det roliga är att jag faktiskt försökte efterlikna dessa 14-åriga tjejbloggare med huvudet på sne som konstant söker bekräftelse. Did I pull it off?
Ja, jag antar att man har en speciell lista på do's and dont's när det kommer till att vara bloggare. En av dom "do's" är väl att skriva så kallade godnatt-inlägg. Är det nu jag ska skriva följande: "Heeej bloggen! Ville bara säga godnatt till alla mina söta läsare, här kommer en bild på mig i rosa hotpants och rosa linne där jag posar järnet! XO XO Nooora". Den meningen kan nog vara den fjantigaste jag skrivit i hela mitt liv.
Men gud. Vad mesigt det är att kalla sig för bloggare. Nä, jag ser mig mer som en funderare i skrift. Det låter bra, vi kör på det. Jag tror vi kör på en bild ändå, det låter väl bra? En helt okej där jag smilar lite konstigt med mitt tjocka lejonhår och det ser ut som att jag skelar litegrann. Det roliga är att jag faktiskt försökte efterlikna dessa 14-åriga tjejbloggare med huvudet på sne som konstant söker bekräftelse. Did I pull it off?
1 Comment
Döden. Döden. Döden. Skrämde jag er tillräckligt nu? Bara en tanke så här på morgonkvisten. Varför är det egentligen så tabubelagt att prata om döden? Jag menar. Det som hela människosläktet har gemensamt är att vi alla kommer dö. Poff. Brännas upp eller ligga och ruttna under jorden och låta maskarna äta upp oss. Jag vet att jag bara är sjutton år ( arton snart, woop woop!) och att det eviga insomnandet är väldigt långt bort för mig (peppar peppar ta i trä) men jag kan inte låta bli att tänka på det. Kommer man till himlen eller helvetet? Haha. Skoja, jag är inte troende. Sånt där är inte för mig. Lite mer realistisk än så va. Nej men det enda jag egentligen vet är väl att man ska tillvara på livet. För det är ju trots allt en gåva. Eller kanske inte för sjuka människor och folk som är födda i fattiga länder och har det dåligt ställt. Då kanske livet är ett elände. Okej, för oss "vanliga" dödliga är väl livet en gåva. Nu ska jag inte vara klyschig och säga meningar så som "våga riskera! ta chanser! se allt på den positiva sidan!" utan var glad för att du är född just här och nu i dagens 2011. Man vet ju aldrig när livet tar slut. Believe that life is worth living and your belief will help create the fact.
Wääääzzzzuuuup? Idag har varit en rätt soft dag. Finns så roliga människor alltså. Snart är det sommar. Slipper man stiga upp tidigt på morgnarna och traska iväg till skolan. Bara ta det lugnt och ta var dag som den kommer. Bara tre veckor till påsklov och elva veckor till sommarlov. Trots att jag mest jämt vill slita av mig skinnet på sommarn då det är så varmt så längtar jag. Ja, Tom, jag kommer vara en vintermänniska så länge jag lever. Återgående till ämnet. Skoltrött, orkar inte. Fett glad tjej som ramlade sekunden efter bilden togs. Buuuu.
I fredags var jag på en så grymt rolig födelsedagsfest i en lokal som Malin och hennes kompis Linn anordnade. Det var ungefär 150 personer bjudna och det var jättebra stämning. Jag dansade sjukt mycket med mina vänner och tog massa bilder. Nästan alla jag tycker om var där och sådant är alltid så fint. Lite bilder: Det var en toppenkväll och sådana kvällar önskar man att man hade oftare. Nu ska jag sova och drömma fina drömmar. Godnatt.
Tjo! Jag är ett väldigt stort fan av Scrubs. Har tittat på det så länge jag kan minnas och jag känner verkligen igen mig i huvudkaraktären JD. Iallafall så vill jag bara säga att Donald Faison (aka Turk i scrubs) håller på med Fun Stop Motion med Lego. Han har gjort två videos. De är så roliga alltså, checka in. Tja! Nu tänkte jag börja blogga. Inte för att få många läsare och tjäna pengar på bloggen som är drömmen hos resten av alla tonåringstjejer i Sverige. Utan för att dokumentera mina bästa år. Ja. Jag är kanske 17 år och naiv men jag vill minnas allt jag gjorde under mina gymnasieår. Okej, nu tänkte jag väl börja med att presentera mig om ni inte läst presentationsrutan till höger än. Jag heter Nora och åldern har ni väl redan uppfattat vid det här laget. Jag bor i Husby (ghettot) i Stockholm och de flesta skulle väl beskriva mig som glad och klumpig. Valde titeln på bloggen eftersom att ungefär 90 % av mina vänner kallar mig Lejon då jag har rätt stort hår. Här är en rätt schysst bild på mig som är rättvis skulle jag väl tro. Alltså inte från någon konstig vinkel, inte översminkad och inte helful. Dessutom ser ni ju också anledningen till smeknamnet. Dock 15 år här. Men jag ser i princip likadan ut. Kanske lite tjockare i ansiktet. Jaha. Jag går Mediaprogrammet i S:t Eriks Gymnasium. Andra året faktiskt. Visst är jag cool? Nej men jag går inriktningen rörlig bild. Vilket betyder att vi filmar mycket i skolan och gör egna filmer. Visst vill ni se en film vi gjort? Ja, det vill ni. (Haha jag skriver redan som att jag har flera läsare. Ska sluta nu.) Den här har inte jag varit med och producerat men vi gör sånt här jämt. Mina kompisar Tom, Kalle och Simon; Jag gillar att resa och upptäcka nya länder. Det är så jävla kul att det inte ens är sant. Min senaste resa var till Egypten i december. Då fick jag simma med vilda delfiner 20 cm ifrån mig på min födelsedag. Helt overkligt. Visst låter det inte troligt? Check thaa photoZz. Fan vad det är svårt att presentera sig själv. Hmm. Vad gör jag på fritiden då? Jag rider faktiskt. (Usch inte sådana tankar nu.) Jag har ridit på hästar sedan 5 år tillbaka skulle jag väl tro. Är också medlem i en 4H-klubb i Akalla By sedan 7 år tillbaka. Jag rider på en tjock, stor och gammal ardenner på 20 bast som heter Ranja. Min syster Leila har en häst också. En liten shetlandsponny på 4år som heter Caramelle. Japp, hon är lika söt som en också. Här kommer bilder på det, jag tror att ni kan urskilja vem som är vem. Okej, puh. halvvägs nu. En annan grej om mig man kan få veta är att jag har en rätt stor familj. Haha, nu tänker ni säkert en medelsvensson-familj på 2 föräldrar och 2 barn. Men nej, vi är faktiskt så många som 9 barn. Ja, kan ni tänka er. Nio barn och föräldrarna är skilda. Fem bröder och fyra systrar. Från äldst till yngst i ordning: Hani (29), Hasan (28), Selma (27), Ibrahim (24), Belal (21), Leila (19), Jag, Hamodi (15) och Sara som är 12 nu i april. Jag kan nog visa några bilder. Nästan hela familjen samlad. Alla förutom pappa och Belal och Hasan. Dessutom min bonusfamilj, Magda, hennes pappa, Adam och Omar. Från höger till vänster. Selma, Sara, Hamodi och jag. På kolmården sommaren 2010. Hasan med sitt colgatesmile och jag. Ja alltså tusan vad lång tid det här tog. Men sista nu. Jag vill bara säga att sist men inte minst så umgås jag vääääldigt mycket med vänner. De gör mig så glad och de förgyller verkligen mitt liv. Så om någon av mina vänner läser det här vill jag bara säga att jag är så lycklig över att ha er i mitt liv. Vi hittar på så galna saker och här är ett litet axplock av alla bilder på mig och mina vänner. Puss på er! Nu är jag nog första inlägget klart! Det var väl en bra presentation av mig? Tack för att ni pallade läsa så här långt. Morsning korsning!
|
Dream huge.Tjo! Mitt namn är Nora och jag är 27 år. Reste runt jorden i fem år men bor numera i Stockholm. Är en levnadsglad tjej med ett stort hjärta! CategoriesArchives
March 2019
|