Det började med att jag fortfarande bodde i Australien och när mitt visum tog slut så flyttade jag därifrån och åkte norrut först till Vietnam. I Vietnam var jag mest deppig i två veckor och gjorde absolut ingenting, för jag var så trött på att resa själv. Jag satt mest och väntade på att Alice skulle komma omkring. Sedan åkte jag till Singapore och mötte upp henne och därefter åkte vi till Filippinerna. När det visade sig vara en besvikelse så tog vi svansen mellan benen och åkte till Thailand för att äntligen få lite efterlängtad semester och lugn och ro. Efter ett litet tag så drog Alice vidare och Gio lämnade Melbourne och åkte upp till Koh Lipe för att chilla på en paradisö med mig. Det var fantastiskt att få dela en så lugn och avslappnande vecka med honom.
När den semestern tog slut så var det äntligen dags att flytta hem. Jag landade i Stockholm den 15 mars och började jobba på ICA igen nästan direkt, bara två dagar kvar. Det var mycket ståhej där den första månaden, första två veckorna bodde jag hos mamma, sen hos Vanesssa & Erik i två veckor, sen tillbaka till mamma i någon vecka för att hjälpa henne flytta till sin nya lägenhet och efter det flyttade jag in till Malin i spångahuset hela våren. Det var en emotionellt extremt jobbig vår för att jag visste inte riktigt vilka vänner jag hade kvar, var jag skulle bo efter Spånga (mamma ville liksom att jag skulle flytta tillbaka in till henne och det alternativet var helt uteslutet för mig) och det var mycket som hände inom familjen med skilsmässor och skandaler och annat skit. Jag mådde så otroligt dåligt i våras då jag kände mig mycket tom inuti. Tack och lov så klarade jag det för att det ändå var riktigt varmt och jag bodde ihop med Malin och det underlättade vardagen så enormt för mig. Malin introducerade också mig för Najma och wow, aldrig varit så tacksam för det. Najma är bland det bästa som hänt mig. Jag behövde träffa henne.
I början på juni så hände ju också bland det sjukaste i mitt liv, bland annat att jag träffade Jesse på klubben och fick spendera en natt på Grand Hotel med honom. Det var nog runtomkring där som saker och ting började ljusna för mig i mitt mående. En stor börda hade redan lyft från mina axlar och det var när jag och Selma fick en relation med varandra igen. Sommaren kom med stormsteg, jag var i Prag några dagar med mamma, jag flyttade ut från Spångahuset, började jobba på 4H vilket var så otroligt fint att få jobba utomhus och i slutet på juni fick jag helt plötsligt från ingenstans en egen lägenhet i Liljeholmen. Det var som att allting löste sig för mig och jag slutade känna mig tom inuti och fick livet och min glädje tillbaka. Jag flyttade in i lägenheten och sommaren fortsatte vara varm så jag badade varje dag, festade väldigt mycket och jobbade kvar på gården. När augusti kom så tog jag en veckas ledigt och åkte till Kroatien med Gio (så himla mycket av och på med denna människan) och vi hade det riktigt trevligt. En riktigt välförtjänt semester efter att ha jobbat hela sommaren.
Efter det så höll värmen i sig ett tag och hösten var rätt sen. Sommarlägrena tog slut men inte mitt jobb på 4H och det var tänkt att jag skulle jobba kvar till mitten på december. Jag fasade mycket för hösten men det regnade knappt och även fast det var väldigt ensamt många gånger att jobba på gården så var det riktigt uppfriskande och skönt att fortsätta få jobba utomhus, ta hand om djuren, ha barngrupper och motionera hästarna. Jag spenderade mycket tid med mina syskon och syskonbarn samt med Ibe & Kaiza som är mina grannar. Någon gång i oktober så började jag och Leila ha torsdagsmiddagar hos mamma, för att Leila brukade komma förbi 4H de eftermiddagarna så att Celinne skulle få rida en sväng på Lukas. Efter några gånger av det så började fler och fler joina och nu har vi en solid torsdagstradition med mig, Leila, barnen, Hamodi och Belal (och Sara när hon kan) varje vecka hemma hos mamma. Jag älskar att det har utvecklats till en otroligt trevlig sak att se fram emot varje vecka!
När november kom så var året nästan slut och jag var förbryllad över hur snabbt det hade gått men hur mycket saker som hade hänt på den korta tid sen jag flyttade hem. Jag bestämde mig för att dekorera lägenheten för att känna mig bekväm hemma. Att det skulle vara som en oas att komma hem till när jag varit ute i stora vida världen. I samma veva bestämde jag mig för att ha en stor 25-årsfest månaden därpå och bjöd såklart G. November tog slut och december var en riktigt festlig månad. Jag spontan-bokade en två veckorsresa till Thailand över nyår för att fira med Sara, vi hade stor syskonmiddag, jag slutade på 4H, min fest var en succé och jag fyllde hela 25 år.
Så när jag tänker tillbaka på 2018 så ler jag. Våren var fasansfull men jag kom igenom det och hade mitt livs absolut bästa sommar. Det var sommaren i mina drömmar. Jag fick göra slut med många vänner det här året och det har sannerligen varit en utmaning att försöka hitta sig själv och få lite stabilitet. Det har varit stora frågor som virvlat runt i hjärnan min det gångna året men den största av alla har nog varit: ''Vem är egentligen Nora? vem är JAG när jag inte längre reser?'' och ''vad tycker jag om? vad har jag för hobbys?''. Det var tufft att flytta hem men ack så bitterljuvt. Jag mår rätt bra nu och jag är så glad att jag tog det beslutet och kunde landa i det. För den här känslan av kärlek, trygghet och stabilitet är något jag aldrig visste att jag behövde men alltid längtade efter.
2018 är året nomaden äntligen hittade hem. Vilket jävla underbart liv - sagan om Nora.